emmatove

På måndagsmorgonen packade vi ihop tältet i Fish River Canyon och satte oss i bilen för att åka till Sossusvlei. Det skulle enligt Wayne ta fem timmar, det gjorde det inte. Det tog lite drygt åtta timmar varav större delen av tiden spenderades på grusväg. Som tur är så bjuder Namibia på otroliga vyer i form av vackra berg, natur och djur så vi kunde underhålla oss under resan. Bland annat träffade vi på fyra giraffer i det gröna precis innan vi var framme i Hammerstein.

Hammerstein Lodge and Camp visade sig vara ett flott ställe dit framförallt tyskar kommer och bor. Det består av campingyta, bungalows att hyra och inhägnader med en leopard, två geparder, en zebra, en oryx och en springbock som gick omkring fritt på området. Vi satte upp vårt tält på en vacker plats sedan gick vi in till restaurangen där det serverades middag. Middagen visade sig vara en buffé bestående av spenatsoppa, kyckling, pumpabullar (som smakade som mjukpepparkaka), springbockpaj och mycket annat. Det fanns till och med efterrätt i form av något som såg ut ungefär som chokladpudding och någon slags fruktkaka med vaniljsås.

Mätta och belåtna gick vi till baren och satte oss i en av soffgrupperna där det fanns flera olika terrarier med reptiler av olika slag. Det var då vi fick träffa kameleonten och jag hade en orm runt halsen. Ormen var helt ofarlig men en annan orm i ett av terrarierna var en Pufform som är jättegiftig. Pufformen är en slö orm som när något närmar sig inte flyttar på sig utan väljer att angripa. En Pufforms gift är cytotoxiskt vilket i sig innebär vävnadsskador, blödningar och om ormen sprutat in minst 100mg gift väntar en säker död inom 25timmar om inte motgift ges. Tål att tilläggas att alla djur inklusive pufformen som fanns i terrarierna samt i inhägnaderna i Hammerstein har hittats på deras farm. Gissa om man kände sig lite osäker när man sedan traskade i kolmörker tillbaka till tältet.

Efter en natt i ett betydligt kallare lyxtält än i både Fish River Canyon och Windhoek var vi redo för nästa äventyr nämligen att bestiga sanddynerna i Sossusvlei. Enligt Wayne skulle bilresan till Sesriem ta 45min och det gjorde det kanske också. Men därifrån var det ytterligare 45km till Dune 45. Som fått sitt namn efter hur långt in i Sesriem remsan den ligger. Hela vägen kantades av sanddyner och vackra berg. Att bestiga Dune 45 var jobbigare än vad vi trodde från början. Det var ganska brant och framförallt hög så det tog säkert ca 45min. När vi tagit oss upp fick vi belöningen i form av en helt slående utsikt. Sedan sprang vi ner vid sidan av den och det var helt grymt härligt. Vi fortsatte vårt äventyr med att åka så långt vi kunde med Waynes bil, ca 20km till. Sedan fick vi åka en 4x4 bil sista biten till Sossusvlei för där var det så mycket sand att vi hade fastnat med vår bil. På vägen dit mötte vi flera bilar som hade fastnat i sanden. När vi kom fram gick vi upp för den sanddyn som heter Sossusvlei. Den utsikt som Sossusvlei bjöd på slog allting, det var helt fantastiskt all sand och alla dessa dyner. Vi sprang ner för Sossusvlei också, klart det bästa på hela resan. Vid det här laget var klockan 12 och det var riktigt varmt. Jag och Melanie hade på oss långbyxor så vi kände oss ganska varma. Varma, glada och nöjda åkte vi tillbaka i vår 4x4 bil till Wayne och sedan åkte vi tillbaka till Hammerstein, det tog två och en halv timme.

Tillbaka i Hammerstein gick vi på rundtur i deras farm med en guide. Vi fick träffa Leoparden Lisa som vi inte kunde gå in till för att det hade varit livsfarligt. Däremot fick vi gå in till Geparderna Ceasar och Cleopatra. Vi träffade även Namibias nationaldjur Oryx. På middagen serverades Oryx med potatismos på samt broccolisoppa, biff, svampsås, sweetchilisås, ris samt efterrätter av olika slag. Personalen på Hammerstein avslutade med ett uppträdande där de sjöng på Oshiwambo, jättehäftigt.

Vi sov vår sista natt i tältet och på morgonen packade vi in alla våra saker i bilen. Innan vi åkte passade vi på att ta en sista kopp varm choklad som det fanns i obegränsade mängder i receptionen. Wayne hävdade att hemresan skulle ta fyra timmar, det gjorde den inte. Istället tog den sex timmar. Fast han hade inte så fel för vi stannade i en timme i Mariental.

På vägen hem stannade vi för att fotografera ett av de galet stora fågelbona som finns i vart och vartannat träd. I de fågelbona bor mer än 300 fåglar av olika sorter.

En av städerna vi passerade på vägen hem är en liten håla som heter Maltahöhe. Där fanns en kiosk där man kunde köpa godis, mackor, dricka etc. De hade även en vägg där man fick skriva sitt namn och nationalitet samt datum så nu finns mitt, Jennies och Melanies namn där på väggen.

Waynes farbror är rektor på en skola i Mariental med 600 elever. Så där stannade vi extra länge för att vi passade på att besöka den skolan. Vi fick en rundvisning i lokalerna. Det var en fin skola även om den inte såg ut som skolor hemma.

Strax innan vi var framme i Windhoek stannar Wayne bilen vid en skylt och säger att vi måste ta kort där. Vi undrar varför och vad ”Tropic of Capricorn” är för något. Men Wayne vägrar berätta. Nu såhär i efterhand vet jag att Tropic of Capricorn är en av jordens fem stora latituder och ligger söder om Ekvatorn. Den markerar den sydligaste latituden där solen kan stå i zenit vid middagstid.

När vi började närma oss Windhoek, vägen blev större, det var flera bilar på vägen och husen började komma kände jag en ”äntligen hemma” känsla. Vi har åkt på tok för mycket bil. Nu är det back to reality. Så vad som händer härnäst får vi se.

So long…


Vägarna var oändliga och utsikten helt fantastisk.


Jennie och Wayne vid vårt vrålåk!


Röda grusvägar


Vi träffade på giraffer på vägen.


I full färd med att sätta upp tältet, något snabbare denna gången än förra.


Tältet är uppsatt och solen på väg ner!


Ormtjusare


Melanie med Kameleonten


Pufformen...


Sanddynerna har börjat


Så otroligt vackert


Melanie och jag hoppar!


På väg ner för Sossusvlei


Melanie på väg ner...


Strutsar fanns det i mängder efter vägen.


En och annan springbock också.


Lisa, leoparden


Ceasar, geparden


Honey, Oryx


Ett av de enorma fågelbona


Inte allt för charmiga efter flera dagars lång resa men här är vi vid Tropic of Capricorn.