emmatove

Internet är extremt dyrt här och av den anledningen försöker jag minimera min tid på Internet. Så vad har hänt sedan sist? Saker och ting fungerar inte på samma sätt i Namibia som hemma i Sverige. Planering existerar inte, struktur, vad är det? Varför åka och handla en gång när man kan åka och handla flera gånger?

Jennie och jag är ”lediga” fram till på måndag då vi ska vara på Katutura Hospital på Prevention of mother to child transmission (PMTCT) clinic kl.07.00. Det innebär att vi ägnar dagarna till att skriva på bakgrunden till vårt examensarbete och läsa vetenskapliga artiklar, (dagtid i alla fall).

Då och då sticker Wayne in huvudet och undrar om vi inte vill följa med och handla, eller hålla honom sällskap i bilen. Det är rätt trevligt att följa med på hans små strapatser, man vet aldrig riktigt vart man ska, vart man är eller hur länge man ska vara där.  

I torsdags träffade vi ”danskarna”, två tjejer som har varit här i 11veckor och som åkte hem igår. Maja och Cecilie som danskarna heter bjöd med oss till det berömda Joe´s beerhouse, en restaurang som vi blivit rekommenderade av flera personer redan innan vi åkte.

Joe´s beerhouse, en restaurang som serverar kudu, zebra, krokodil och andra lokala godingar. Vi valde en rätt där man fick pröva lite av allt. Allt var gott utom zebra och chilin som jag givetvis lyckades bita i så det brände i munnen halva kvällen. Enligt danskarna är det fest, fest, fest jämt här. Vi ska akta oss för pojkarna som flirtas hejvilt med alla. Och jag måste säga att jag tror dem, Wayne handlade öl och vin för helgen medan vi väntade i bilen, när vi kom hem visade det sig att han hade handlat ett dussin cider åt oss. Han kommer försöka supa oss under bordet!! Hur var det nu igen, vi skulle få bo hos ”a good Namibian family”. Hahaha…

I fredags gick vi ner på stan mitt på dagen och strosade runt i värmen, Ja jag skriver värmen för på dagarna är det riktigt varmt, jättevarmt. På stan kikade vi på art and craft de säljer nästan överallt, jättevackra saker som jag med all säkerhet kommer att komma hem med. Vi kikade in på turistbyrån för att få lite tips men insåg egentligen bara att vi kommer bli ruinerade om vi ska göra allt vi vill. Som ett resultat av solexponeringen för dagen var jag helt förstörd när vi kom hem. Kvällarna är ohyggligt kalla och kontrasten till värmen på dagen blir enorm. Klockan 20.00 då Jennie och jag inte ätit på 6timmar och precis var på väg att göra det sticker Wayne in huvudet och säger, Let´s go. Då var det utflyktsdags, det var bara att bita ihop och ta med en banan mot hungern. Wayne tog med oss på en fantastisk bilfärd där vi fick se Windhoeks utsikt i mörkret från flera håll, vi tog flera bilder men de gör inte verkligheten rättvisa. En timme senare var vi tillbaka, slängde i oss mackor och sedan däckade jag.

Idag har vi varit på Maerua mall, stans shoppingcenter. Jag har införskaffat, mössa, vantar och rejäla strumpor samt en varm tröja som jag har på mig i skrivande stund, helt underbart. Vi är som två bortskämda ungar som säger att vi skulle vilja åka till Maerua och då skjutsar dem oss dit, sedan kommer de och hämtar oss när vi är färdiga, känns helt hemskt men det är så det funkar här. Och betalt vill de inte ha. Eftermiddagen ägnade vi på utegården med en bok i handen. Ikväll blir det fest, det har varit Rugby final och nu blir det BBQ, Wayne har redan hunnit servera två cider till oss (utan att vi har bett om det) så hur den här kvällen ska sluta vet ingen.  

So long…

 
Här är jag utanför huset vi bor i på Curie street 7.


Vi är väl inburade med både taggtråd och elstängsel i vårt nya hem.


Jennie studerar i vårt rum!


Windhoek by night på vårt äventyr med Wayne


Jennie och jag hittade en trevlig restaurang på Maerua Mall..


Jennie och jag ligger och läser vid poolen!!