emmatove

På onsdagsmorgonen åkte vi mot Swakopmund och mellanlandade i Otijwarongo där vi besökte en krokodilranch. Krokodilerna där kom ifrån Okawango river, som vi varit vid. Där fick vi lära oss att en krokodil kan bli uppåt 150år gammal. Att de stora krokodilerna äter en gång i veckan och bebiskrokodilerna varannan dag. Och att när en krokodil ligger med öppen mun betyder det att den försöker kyla ner sig. Efter besöket fortsatte vi resan mot Swakop.

 
Krokodiler


Bebiskrokodil

När vi kom till Omaruru på vägen till Swakopmund var det super varmt, a la 30grader. I Karibib som inte ligger alls långt från Swakop var det också jättevarmt. Men så fort vi körde in i Swakop blev det jättemolnigt, jättekallt och jätteblåsigt. Inte alls mysigt! Att sätta upp tältet var nästan totalt omöjligt men det gick tillslut, dock lätt oroliga över att tältet skulle blåsa bort. Campingplatsen vid namn Mile 4 var bortom all kritik, det fanns inget toalettpapper och det var mycket konstigt folk där. Men kanske är det mysigare där när solen skiner för den ligger precis vid vattnet. Wayne tog oss till Desert explorers för att vi skulle få se utbudet av aktiviteter i öknen. Vi bestämde oss för att eventuella ökenaktiviteter fick bero på vädret dagen därpå. På kvällen åkte vi till Walvis bay och åt på Anchors @ the Jetty vid Pelican point. Jennie och jag åt världens godaste revbensspjäll.

Swakop dag 2, torsdag. Visade sig ha lika dåligt väder som dagen innan, kallt, blåsigt och molnigt. Vi gav oss dock iväg kl.08.00 mot Dune 7 (the highest dune in Namibia). Väl där besteg Jennie och jag sandberget från den brantaste sidan enligt principen två steg upp ett och ett halvt steg ner. Trehundra år senare hade vi tagit oss upp. Sanddynerna i Swakopmund är inte lika vackra som i Sossusvlei, framförallt på grund av den hårda trafiken i Swakop. Men det var ändå häftigt att stå där uppe. Sedan sprang vi ner! Vi åkte vidare för att leta rätt på flamingos. I Walvis bay utvinner de salt från Atlanten så vi passade på att åka ut för att se salthögarna. Där träffade vi även på ett gäng flamingos som var på väg någon annanstans i luften. När vi åkte tillbaka stannade vi vid Pelican point och där träffade vi den häftigaste fågel vi sett nämligen pelikanen. Pelikanerna var riktigt nära, häftigt kan jag bara beskriva det som. När vi insåg att vädret inte tillät oss att göra så mycket annat i Swakop bestämde vi oss för att åka tillbaka till Windhoek. En vecka hade passerat och varje dag hade vi suttit i bilen i minst 7timmar, så vi var ganska trötta. När vi kom till Windhoek var det som att komma hem!

 
Den här backen tog vi oss upp för


Inte riktigt lika vackert som i Sossusvlei men ändå mäktigt


Saltvatten


Salt, salt massor av salt!


Röda maneter i sanden


The beach


Flamingos i luften


Flamingos i vattnet


Pelikan coolingar!


En till fin Pelikan


Swakopmund Prison 1909-1991


Herr vårtsvin efter vägen

Okahandja. Meningen var att vi skulle ha åkt till Okahandja på hemvägen under fredagen men eftersom vi åkte hem sent på torsdagen hann vi inte med det. Istället åkte vi på söndagen till Okahandja. Staden är känd för att ha Namibias största Art and Craft marknad. Men när vi kom dit blev Jennie och jag lite besvikna för stället där Kenton och Wayne släppte av oss var inte särskilt stort. Enligt dem var det flera ställen utspridda i staden och att det här stället var det bästa. Jennie och jag gick först ett varv där vi tittade på alla saker utan att köpa någonting. Sen gick vi tillbaka till de ställen där vi hittat våra favoriter och förhandlade om pris. Det hela tog ca tre timmar och var både frustrerande och roligt. Sen åkte vi hem till Windhoek igen.