emmatove

Vi har kommit hem efter mycket om och men. Det känns jättekonstigt att vara hemma i Sverige av flera skäl. Sista dagarna ägnade vi åt att ligga i solen, bada och bara ha det skönt. På onsdagen gick vi tillbaka till Nice och gick på Theo´s at Nice. Där drack vi mumsiga Strawberry daiquiri och Mosquito (alkoholfri Mojito). Supertrevligt! På torsdagen tog vi en taxi till Botaniska trädgården som vi först inte hittade men som visade sig ligga bakom ett hus. Det visade sig vara den gräsligaste Botaniska trädgården någonsin, allt var gult och torrt, men å andra sidan kan det säkert vara jättevackert där på sommaren när det har regnat. Vår sista kväll spenderade vi på Joe´s beerhouse. Jag åt Kudu med Corn fritters, mums! Allra sista dagen alltså i fredags gick vi ner på stan och Jennie bytte bort sina kläder mot andra föremål. Vi avslutade med att gå på Fruit and veggies och dricka smoothie. Hemma var det packning, sol och bad som gällde fram till fyra då vi skulle åka till flygplatsen.

Vid 16.45 åkte vi till flygplatsen då Wayne kom tillbaka jättesent för att hämta oss. Då åkte vi i raketfart till flygplatsen och anlände runt 17.20. Ingen övervikt på några väskor här inte, utan väskorna vägde ungefär samma som när vi åkte in i landet =). På planet mellan Windhoek och Frankfurt 10timmar fick Jennie och jag sitta bakom varandra i mitten på en fyra platsers gång. Jag hamnade med två överförfriskade ryssar som ägnade större delen av resan åt att gorma, bråka, vingla runt och ställa till det. Flygpersonalen var inte glada och det hela slutade med att han som var värst fick sätta sig längst bak i planet. När planet landade kom två poliser och hämtade honom. När planet landade var vi 45minuter försenade, tål att tilläggas är att Jennie och jag från första början hade 1,5h på oss till nästa flyg. När vi upptäckte att vi skulle bli försenade försökte vi få hjälp av flygvärdinnan och vi trodde att hon skulle hjälpa oss men det gjorde hon inte. Vi kom av planet först av alla och sprang genom Franfurt airport som är helt enormt stort. Vi var tvungna att byta terminal, för att göra det fick vi åka tåg. Väl framme i rätt terminal fanns inte vårt flyg med och efter att ha letat efter ett SAS desk fick vi veta att vi lika gärna kunde gå till lufthansa. Kvinnan på lufthansa var världens snällaste, då gick vårt plan om mindre än 30min och hon kunde inte checka in oss för planet var boardat sedan 10min. Vi blev ombokade på ett plan som gick 9.55, (vårt riktiga plan skulle ha varit hemma i Sverige 9.25). Väl på planet blev det också något försenat men det gjorde varken till eller från för oss för vi hade redan missat vårt tåg från Stockholm till Linköping. På Arlanda, kom vårt bagage (vilket var en lättnad) och SJ visade sig vara pärlor. Det var inget snack om saken vi fick nya biljetter med ett nytt X2000 som skulle vara i Linköping 15.58 (ca två timmar senare än vår egentliga ankomst). Tack SJ!

Jag gick av i Norrköping och åkte hem till Söderköping och lämnade Jennie längre än 10min för första gången på två månader. Det känns jättekonstigt att vara hemma i Sverige. Jag förstår inte hur två månader kan gå så fort. Att prata svenska med fler människor än Jennie känns helt fel. Framförallt känns det konstigt att vi börjar termin 6 imorgon, vår sista termin. Det är verkligen ”Back to reality” och vi får se hur det går! Nu tänker jag bara ta det lugnt och när jag kommer hem till Linkan blir det att packa upp som gäller!


Strawberry daiquiri på Theo´s at Nice


Jennie och Emma på Theo´s at nice


Gratis stawberry daiquiri är inte helt fel heller!


Jag vid ett Kokerboom träd i Botaniska trädgården


Jennie vid korvträdet i Botaniska trädgården


Jennie på Joe´s beerhouse vår sista kväll


Jag på Joe´s beerhouse vår sista kväll